Om mig

Som du kanske förstått redan heter jag Matts och du har nu kommit till min lilla hobbyhörna på nätet. När du rotat runt lite här kommer du att förstå att jag är rätt så hobbyintresserad. Jag är född 1951 och har uppnått pensionsålder men i hobbyutövandet känner jag mig fortfarande som 15 år. Kul tycker jag. Annars är jag nog som vilken Svensson som helst. Fru, två numera utflugna barn, villa och herrgårdsvagn. Syftet med denna webplats är väl att försöka dela med mig av erfarenheter och tips. Sen tycker jag det är skoj att bygga webplatser.

60-talet

Det var i början på 60-talet som mitt hobbyintresse började spira. Då hade jag avverkat en massa leksaksbilar av typ Dinky Toys, Corgi Toys och diverse plåtbilar. Alla plockades efter några dagars lek ner i småbitar. Jag ville väl antagligen undersöka hur dom var byggda och framförallt förbättra och modifiera. Kanske efterlikna nåt man sett i någon motortidning. Jag lyckades dock aldrig med modifieringarna. Mina två svarta Mercedesbilar i plåt var jag fast besluten att bygga om till rallyversioner. Jag var så fascinerad av en dam vid namn Ewy Rosqvist som körde rally med stora Mercedesbilar. Men, det blev inga rally-Mercedesar heller. Jag tror i alla fall att jag blev rätt så fingerfärdig med tekniska prylar av allt pillrande. En annan sak som jag tror de flesta grabbar på den tiden blev fascinerad av var julskyltningarnas modelltåg.

Tågbanan

Det blev en Märklin startsats. Förmodligen på en julafton och efter diverse förhandlingar med min mor. Loket var det tyska lilla BR89 tror jag och med tre små godsvagnar. Med tiden kompletterades det med lite mer räls och någon växel. Man bläddrade oavbrutet i Märklinkatalogen och drömde länge om Da-loket med katalognummer 3030. Det var alltför dyrt så det blev i stället ett rött växellok med strömavtagare. Loken förde ett himla oväsen med sina rakskurna drev och släpskon under för strömupptagning. Och när man skulle byta körrikning skuttade alltid loken till lite. Väldigt ”förebildslikt”. Det blev aldrig byggt någon permanent bana. Jag byggde på golvet och körde några dagar till dess mamma krävde att få städa.

Märklin lok 3000

Märklin lok 3001

Plastmodellerna

Min sju år äldre bror Janne var bilmekaniker och bytte bil typ varje vecka. Bytte ofta med kompisar. En helg bytte han bil två gånger. Lite biltokig även han alltså. Grymt spännande tyckte jag. Vi hade en prenumeration på tidningen Hot Rod ihop och som skickades från USA varje månad. Fullproppad med Hot Rods, Nascarbilar och Dragsters. Vilken inspirationskälla för att bygga plastmodellbilar. Jag byggde massor med bilar i skala 1/25. Det var Hot Rods, Dragsters, Funny cars och stora Amerikanare i allmänhet i en salig blandning. Den sista bilen jag byggde, en röd läcker Hot Rod, var ett hopkok av en massa delar från alla tänkbara byggsatser man byggt tidigare. Många gånger har jag frågat mig, varför sparade jag inte detta sista ”mästerverk”?

Bilbanan

De första modellbilarna som jag kunde köra med var vad vi på 60-talet kallade Miniracingbilar. De kallas numera Slot cars. I början hade jag en Scalextric bilbana med färdiga bilar. Bilarna var i skala 1/32. Jag blev dock snabbt nyfiken på att köpa byggsatser till bilar med lite bättre prestanda. När vi 1967 flyttade till Gävle hittade jag det riktiga slotracing-eldoradot. En stor lokal mitt i sta'n med två riktiga slotracingbanor byggda i trä varav en åttaspårsbana av så kallad Blue-King-typ.

Bilbana

Blue King

Slot racing

Oj vad kul det var att köra på en riktig slotracingbana. Sju medtävlare, grym speed och kanonfäste med däcksoppan (klistrik smet) som man strök ut på strategiska ställen på banan. Men nu dög ju inte de bilar man körde med tidigare. Jag fick massor med nya intryck, kompisar, tips och tidningar som visade hur man gjorde i USA. Nu var det dags att bygga chassit till bilen från scratch. Storleken på bilarna var nu i skala 1/24. Mässingstråd, pianotråd, mässingsplåt, mässingsrör, kullager och stålaxlar. Allt kapades, bockades och löddes samman till en fungerande bil. Karosserna var vakumformade i klar lexanplast och målades på insidan. Motorerna kom från USA och hade speciallindade och balanserade ankare. För att få rätt utväxling var man tvungen att vinkla motorerna. Banan drevs med stora typ truckbatterier och batteriladdare.

Slot car chassi - Ett exempel på hur vi byggde då

Lång hobbypaus

Nu är vi framme vid år 1968 och jag börjar på yrkesskolan. Racing Center som vårt slotracing-eldorado hette hade nu stängt för gott och den sista banan sålts vidare. Det gick väl inte att få ekonomi i det hela för att bekosta lokalhyran. Jag hade nu blivit intresserad av elektronik och hifi-förstärkare och gick telereparatörslinjen på Polhemsskolan. 1970 när jag var klar fick jag direkt jobb på ett företag där jag lärde mig design av mönsterkort, digital och analog teknik och så småningom datateknik. Det blev nu en väldigt lång paus i hobby-utövandet om man räknar bort elektronik- och data-intresset som nu var och fortfarande är mitt yrke.

Nytändning

När min son Johan föddes 1992 och man så småningom började köpa leksaker som snuddade vid de hobbies man utövat tidigare så kom suget tillbaka. Först med modelltåg. Man fick en massa idéer med de elektronikkunskaper man förvärvat under åren. Just MJ-hobbyn innefattar så mycket. Bland annat elektronik då det mesta inom MJ styrs med digitalsystem numera.

De första R/C-bilarna vi skaffade var av typen Mini-Z. Tyvärr fanns ingen bana för Mini-Z här i Gävle. Att köra på golvet hemma tröttnar man på direkt. År 2007 fick vi nys om en klubb där man körde offroad med buggybilar i skala 1/8. Jag köpte en Yada ST "Ready to Run" och vi gick med i klubben. Vansinnigt roligt, både att köra och meka, och med en trevlig klubbgemenskap liknande den man hade på slotracingtiden. Och meka med dessa bilar måste man gilla om man ska ha en chans att hänga med. Jag blev helt såld på detta och skaffade snabbt proffsigare prylar. Johan tröttnade dock efter två år.

Min då nybyggda Xray XB8 med en Picco P7 motor och 2,4 GHz radiostyrning

Till sommaren 2009 hade jag pillrat ihop en ny Xray XB8EC som jag konverterat till eldrift. Den gick grymt bra. I samma veva fick vi kontakt med en klubb i Årsunda som har en jättefin anläggning och som också körde verksamhet inomhus på vintern. Då med elbilar i skala 1/10. Jag och många av mina klubbkompisar från Gävle gick med i Årsundaklubben. Många nya kompisar och fin gemenskap.

Nutid

Intresset för de olika hobbygrenarna varierar såklart. Ibland tröttnar man och suget efter nåt annat dyker upp. En klar fördel är ju då att ha en massa roliga hobbies att hoppa mellan.